World Series of Poker 2007 - död åt turneringar

• Skriven av: Johan Dunder
• Publicerad: 19-06-07

Kom just tillbaka från RIO och deras enorma pokerrum. Vi steg upp tidigt för att få en bra uppladdning inför dagens turnering vilket var en sexhandad variant med 2500 dollar i inköp.

Tog en taxi till RIO, köpte in oss och gick sedan för att dricka lite kaffe och få något i magen. Väl där kom en gammal turneringsräv vid namn Anthony Chatelain förbi och hejade. Han var lite ledsen över hans sorti i gårdagens turnering och värmde upp oss med friska historier och ett glatt, men ändå frustrerat, förhållningssätt. Anthony är en trevlig kille med en höjd på två meter och med en axelbredd som motsvarar två Johan. Skulle gissa på att hans kropp väger kring 110 kilo och den ser mest ut att bestå av muskler. Vid en snabb anblick skulle du kunna tro att han är en farlig kille, men när du väl börjar prata med honom förstår du snabbt att hans ödmjukhet och harmomi överglänser de flestas. Honom gillar jag.

Efter kaffet var det dags att ta sig an mitt turneringsbord, vilket såg ut att kunna bli en enkel match. Med postition på Michael Grazs skulle jag lätt kunna utmanövrera vad som såg ut att vara det enda potentiella hotet vid sidan av otur. Jag fick en mycket bra start och jag vann snabbt några potter och kände dessutom genast att hela bordet respekterade min poker. Detta är tjusningen med shorthanded. Med lite respekt och stor fantasi går det att komma långt i en sådan här turnering. Shorthanded texas no limit är mitt spel och i detta spel belönas fantasi på ett helt annat sätt än turneringspoker som sker på fullbord. Nåväl, efter att ha blivit reraisad all in ett par gånger av fiskarna som inte vågar se floppar kommer en mycket intressant hand. Jag inser att jag kommer bli reraisad ofta om jag inte lugnar ner mig i preflopspel och tänker därför växla ner tempot för att se många floppar istället.

Nu limpar Grazs in på cutoff och jag synar på knappen med en 68. Small blind synar och big blind checkar. Det ligger 200 dollar i potten när floppen kommer gudomliga 975 med två spader. Nötstege. Jag funderar lite snabbt på hur jag ska få betalt och när Grazs bettar 150 dollar väljer jag att raisa till 475. Då händer det. Small blind, som har lite drygt 5500 marker återhöjer till 1000 dollar. Jag vet att han är hyfsat korkad efter att ha sett honom spela i dryga 45 minuter. Det räcker ibland med den lilla tiden för att skapa sig en uppfattning om ens motstånd. Grazs kastar sin hand och jag väljer att återigen höja och denna gång till 5500. Han synar omedelbart och nu förstår jag att han måste han en triss, samma hand som mig eller möjligtvis 8T i spader (för öppet stegdrag och färdrag). Han är all in och flippar över sina kort - 97 för två par. Yes tänkte jag - bara 4 kort emot i en 11000 dollars pott. Fjärde kortet är en 7a. Suck! Det var bara till att bita ihop, knacka i bordet och berömma hans spel. Att i en 200 dollars pott, där han investerat 50 dollar själv, lyckas få in 5500 dollar på floppen med cirka 15% chans att vinna är stort. Tur att livet leker. Det blev taxi tillbaka till Bellagio för att skriva av mig lite irritation. Dessutom fick jag äran att åka med en väldigt rolig bulgarisk taxichaufför som gjorde sitt bästa för att muntra upp mig med hur stora förluster han genomlidit genom åren.

Det brukar vara så här. De älskar att prata pengar och speciellt hur mycket de har förlorat, underförstått hur mycket de har haft råd att förlora. Alltid har de ramlat ner från toppen för att nu kämpa sig uppåt med hjälp av taxin.

Kategorier

• Online Poker
• Live Poker
• Pokerturneringar
• Pokerstrategi
• Handanalys
• Bad beats
• WSOP
• Poker och juridik
• Pokerhumor
• Pokerskvaller
• Pokerdebatt
• High Stakes-poker
• Rail Birds
• Las Vegas
• Erik
• Osten
• Olle
• Johan Dunder
• Jesper
• Kippe
• Lars
• Henrik
• TerribleTurk
• Helen
• Gästskribenter