Mr Tight - Sova fram till lunch?

Skriven av: Mr Tight

Klockan är nu 13:30 på torsdag e.m. och efter en sen natt med nätpoker (där jag spelade små-illa och inte speciellt mycket gick min väg, så är det ibland :-)) vaknade jag vid kl 11 för ännu en sen frukost. Kontrasten mot tiden då jag jobbade 8 till 5 (och ibland till betydligt senare under bokslutstider när man nere i Schweiz ville ha sina rapporter "in a timely fashion" ) kunde knappast vara skarpare. Har inte varit något större drama online sen jag sist skrev något här så därför blir detta ett inlägg med lite allmänna tankar kring nuvarande tillvaro istället. Har nog aldrig haft det så bekymmersfritt som nu men som alltid blir det en del tankar i skallen. :-)

Igår kväll fick jag också ett samtal från en polare i USA (3 år sen vi snackade sist) där han sa att de hade lyckats fixa hela filmen från vår båge-resa genom Centralamerika på cd nu. Han skulle skicka med posten... Kommer fortfarande ihåg den resan som det kanske bästa jag gjort i hela mitt liv. Visst, allt är bra nu men minnen från den resan ger ännu fler perspektiv på nuvarande tillvaro:

Ofta känns det OTROLIGT skönt att inte ha någon chef, att styra sina egna tider, att i princip alltid bara göra det man känner för etc. Sitter nu och skriver detta i samband med lunchen på en skön italiensk restaurang bredvid min lägenhet som nu blir städad under 2 timmar (nytt för mig men hatar att städa och betalar såååå gärna för det istället). Försöker påminna mig själv regelbundet att vara tacksam och verkligen glädjas åt att man åtminstone under en period i livet kan leva så här bekymmersfritt och fritt. Senaste året har i princip bestått av resor, umgänge med vänner, sport/träning och poker. Frihet är nöten!... men ibland saknar jag också delar av det som ett "vanligt jobb" ger. Känslan av att vara behövd och tillföra något i ett sammanhang större än en själv är nog ganska lågt ner på Maslows behovstrappa ändå eller...? För mig är det troligen så och just detta är nog anledningen till att jag aldrig skulle kunna tänka mig att "bara vara pokerspelare" resten av livet.

Jag menar, hur kul skulle det vara att en dag ligga på sin dödsbädd och fundera över vad man åstadkommit och komma till insikten att man minsann lyckats lura av folk pengar för att själv ha en god tillvaro? Visst, nu målar jag kanske upp det lite väl mörkt men om man hårdrar det hela så är det ändå precis det som det handlar om. Man skapar inget och för att man ska kunna vinna måste någon annan förlora.

Kommer ihåg när jag precis hade börjat spela poker på nätet och insåg att man troligen kunde tjäna lika bra där som på ett vanligt jobb. Då framstod det som för bra för att vara sant... "Tänk att kunna jobba när man vill, helt på ens egna villkor, med något man tycker är kul och dessutom tjäna lika bra (eller bättre)". Framstod som drömtillvaron #1, för bra för att vara sant!

Första tiden som heltidspelare var det också ungefär så det kändes och enda stora smolken i bägaren var dåvarande flickvän som bokstavligen föraktade poker som fenomen, oavsett hur bra/dåligt det gick för mig och oavsett det faktum att jag i princip aldrig spelade i hennes närvaro eller för den del pratade om poker med henne. Hon sket TOTALT i pengarna vilket blev minst sagt tydligt när jag gav henne fina julklappar eller bjöd på någon resa etc. Hennes åsikter var solida som stål, poker är djävulens spel, punkt slut! Detta var också anledningen till att jag aldrig riktigt satsade helhjärtat på poker tills det en dag tog slut mellan oss (underbar tjej men ibland är man bara för olika)

Nu är det knappast så att jag ens är nära att tillhöra någon pokerelit i världen/Sverige/....södra Uppsala (men kanske i mitt kvarter och man räknar bort Nebuchad som väl bor 300 meter härifrån J). Speciellt i början av "karriären" hade jag ungefär samma nettolön som dåvarande jobb....MEN utan alla de sociala/ekonomiska/trygghetsförmåner som ett jobb ger sett från alla möjliga perspektiv (trygghet, pension, socialt, utvecklingsmässigt, tillhörighet etc). I och med att jag gått upp i nivå under åren (från micro till low/mid... och med idiotiska skott på high) har dock lönsamheten ökat och nu är det absolut inget snack om att jag inte skulle kunna tjäna bättre på något vanligt jobb jag skulle kunna få idag, speciellt inte i nuvarande konjunkturläge där det knappt finns jobb att få.

Ok, om man nu naivt förutsätter att nätpoker kommer vara långsiktigt lönsamt (sjukt osannolikt om du frågar mig, återkommer till detta vid annat tillfälle) är då detta "nöt-tillvaron"? Mitt svar är absolut nej på den frågan. Visst, jag kommer nog alltid spela så länge jag vinner och tycker det är kul, absolut!. ...Men, att ha det som ENDA sysselsättning långsiktigt går bara bort så det sjunger om det, känns löjligt självklart! Har coachat lite poker (omaha, gratis) vid sidan om mitt eget spel senaste halvåret och tror nog jag hittat något mer långsiktigt hållbart där! Kul att försöka undervisa och hitta sätt att få folk att förstå/lära sig saker, inte alltid lätt. Start på lärarprogrammet här i stan (och sen undervisa typ spanska/matte/idrott/ekonomi) efter en till sommar i Guatemala, ska bli sååå jävla kul!

Over and out

/Mr Tight

 

RSS-flöde

Prenumerera på vårt rss-flöde

Kategorier

• Online Poker
• Live Poker
• Pokerturneringar
• Pokerstrategi
• Handanalys
• Bad beats
• WSOP
• Poker och juridik
• Pokerhumor
• Pokerskvaller
• Pokerdebatt
• High Stakes-poker
• Rail Birds
• Las Vegas

Bloggare

• Mr Tight
• Lars
• Erik
• Kippe
• Olle
• Osten
• Jesper
• Henrik
• TerribleTurk
• Helen
• Johan Dunder
• Gästskribenter