Kass mångmiljonär kastade bort sina pengar
Av: Kippe |
 |
Nu har det hunnit gå några veckor (månader?) sen jag skrev sist. Det har inte funnits mycket att skriva om för det har blivit väldigt lite poker den senaste tiden.
Dessutom har jag ingen bankrulle. Nya intressen har dykt upp som tex skolan. Nu finns det dock saker att skriva om. För i helgen hände det en sjuk sak. Helgens planer var att festa i Karlskrona, men pga olika anledningar så blev festen inställd. Istället blev det en spontan resa till en polare som bor på västkusten. Allt jag hann få med mig var två par rena kalsonger, resten lånade jag på plats. Killen som jag hälsade på har jag inte känt så länge och eftersom vi inte har känt varandra så länge vet jag inte vilka han umgås med.
När jag anländer till tågstationen möter min polare upp mig och berättar att vi ska hem till en mångmiljonär, och då snackar vi om en person som har över 120 miljoner kr. Visst, det sjukt mycket pengar, men pengar har aldrig varit något som har imponerat på mig. Jag menar, bara för att han har pengar så betyder det inte att jag vill bli bästa kompis med honom. Det måste finnas något mer.
Väl hemma hos honom så får jag ett bra intryck av honom. Han är trevlig och det märks inte att han skulle kunna ha mycket pengar. Vilket var otroligt skönt, för jag gillar inte när man skryter om pengar. Hans rumspolare verkade också väldigt trevlig (det är dock en kille som jag hellre skulle vilja hänga med).
Allt förändras när vi börjar snacka poker. Det visar sig att han brukar satsa 10 000 kr på varje ruta när han spelar bj på casinot och plötsligt blir han spelsugen. Han sätter in 5 000 euro och förlorar allt efter 15 min på ett sjukt sätt. Han går all in lite titt som tätt preflopp, flopp och turn trots att det inte är befogat. Efter att ha torskat allt bestämmer han sig snabbt för sätta in mer pengar, men han ber att jag och min polare ska hjälpa honom. Viktigt att påpeka är att killen med pengarna styr datormusen, men det är jag och min polare som berättar vad han ska göra, betta, folda, raisa mm.
Efter ca 3 timmars bra spel har vi tagit igen hans förluster och min polare drar ut sladden från miljonärens dator för han kan inte slita sig från spelet och gissa vad som händer då? Väl påklädda och redo för att gå får vi får inte ens ett "tack" för att vi tog igen hans förluster. Jag menar, hur jävla otacksam får man vara? Det är inte så att jag räknar att han ska skänka halva sin förmögenhet eller att jag ska få ett endaste öre av honom. Det enda jag kräver är att få ett artigt "tack för hjälpen". Iofs så erbjöd han oss gratis sprit dagen efter, men orka hänga hos en snål mångmiljonär som inte ens orkar tacka för 50 000 kr. Sprit kan jag köpa själv, trots att jag är en fattig student.
Det sjuka händer dock när vi är hemma i min polares lägenhet. Vi sätter på datorn för att kolla om han lirar. Visst har han satt på sin dator och börjat spela igen. Det går inte att beskriva i ord hur dåligt han spelar. Det känns nästan förödmjukande att se honom spela. Där har vi suttit i över tre timmar för att jobba upp hans rulle (han var förbannad över sin första förlust) och så slänger han bort pengarna igen.
Bla så hittar han en syn all in på turn med 36 (kan ha varit en annan hand, men han synade med 3 som lägsta par) när brädan är QJ983 och det är tre spader ute. Jag skrattar iofs sig lite åt eländet, men kan inte kolla mer och stänger av datorn när han förlorar ännu ett inköp. Det sägs att vann tillbaka allt senare under natten, men det tvivlar jag på.
Två dagar senare ser jag honom sitta på samma nivå och han förlorar uppskattningsvisst 10 000 Euro på kort tid. Hade jag haft pengar så skulle jag vilja möta honom alla dagar i veckan för det var bland det värsta jag har sett.
De som läser detta skulle nog vilja ha hans nick, men jag får inte ge ut hans nick och kan inte heller berätta var han lirar. Han har iofs aldrig gjort mig illa, men om han ändå ska slänga bort pengar så kan han väl göra det till någon jag känner? Det stör mig att man inte ens kan få ett "tack för hjälpen" när man hjälper någon. Man lär sig rätt fort vilka man ska hjälpa och vilka man inte ska hjälpa. / Kippe
|