Jag är Johan Dunder, en professionell pokerspelare och människa

• Skriven av: Johan Dunder
• Publicerad: 28-10-06

Vem är jag att sitta här och skriva blogg åt någon sajt som nästan ingen människa ändå kommer läsa. Jag är Johan Dunder, en professionell pokerspelare och människa, som nedan ska försöka få er som ändå väljer att läsa detta att få en insyn i min vardag. Min förhoppning är att ni ska finna det roligt att läsa om mina bravader och hur jag tacklar verkligheten, införstått alla vardagliga dilemmor och problem.

30 år fyllda sitter jag nu med ett barns förväntansfullhet och väntar på att vi ska landa i det stora äpplet, New York. Som vanligt fick jag förtroendet att dels finna samt boka biljetten inför vår resa. Lika vanligt var det också att jag fann, vad vi i mina kretsar kallar, en "nötbiljett". Med andra ord den bäst tänkbara biljetten i en given situation. Den var billig, den var med ett bra flygbolag och den var likaså utan jobbiga tillika tidsödande mellanlandningar. Av detta vill jag att ni ska utläsa att Johan är en målinriktad kille med sinne för ekonomi. Jag vill också att ni ska förstå att jag relativt trött efter en relatvit lång flygresa. Vad som inte går att finna är min slutdestination. Efter ett otal betydelselösa frågor samt misstänksamma blickar från tultjänstemannen vid Newarks flygplats är det dags att byta färdmedel. Jag reser tillsammans med min vän Tomas Alenius (känd under smeknamnet Slaskovic) och vårt slutmål är nu bara 3 timmars bussfärd från New York. Vi är på väg till Atlantic City för att spela Borgata Open, en WPT-tävling som lockar till sig många av USA:s och kanske främst den östra kustens bästa pokerspelare. Det är min första WPT-tävling trots att jag under ett par års tid har rest runt för att spela poker och såklart börjar den där förväntansfulla känslan göra sig uppenbar igen.

Dock har jag inte betalat in mig i tävlingen som kostar 10000 dollar att deltaga i. Jag har inte ens med mig så mycket pengar i kontanter. Jag hade nämligen tänkt vinna ihop dem på cash games inför tävlingsstarten. De största nötterna finns trots allt i Amerika. Om inte annat har jag tänkt spela några av de mindre turneringarna som agerar som uppvärmning inför huvudturneringen. Ska jag vara ärlig mot er och mot mig själv är jag egentligen inte något "turneringsfreak", trots att jag då och då väljer att spela i dem. Det är enormt roligt att spela turneringar, men jag har under alla år tenderat att göra bort mig rejält i cash games då jag åkt ur.. vågar inte ens räkna på hur mycket pengar jag sammanlagt har förlorat i samband med att jag "bustat ur" en turnering. Jag känner mig alltid våldtagen, genomlurad eller lättläst. Inte bra förutsättningar för att sedan prestera gott i cash games. Dock har jag lovat mig själv att ge mig själv chansen att vinna något stort genom att spela fler turneringar i framtiden.

Ni kommer inte, till skillnad från många andra "pokerbloggare", att få läsa direkt många händer jag spelat. Jag ska ägna min tid åt att delge er mina relfektioner över livet som människa med pokerspel som arbete. Förutsättningslöst ska ni få läsa hur jag ser på den här världen och dess situationsbetingade handlingar. Jag ska försöka att vara ärlig mot mig själv, underförstått också mina läsare, och jag tror sedemera att ni kommer få dra lite på smilgroparna under de närmaste veckorna. Kom gärna med synpunkter på vad jag skriver och gör gärna ett försök att sätta er in i min situation...Jag har givetvis mina referensramar och tyvärr vet jag om att jag kan uppfattas som kryptisk.. ska därför försöka vara så klar som möjligt med vad jag skriver.

Kategorier

• Online Poker
• Live Poker
• Pokerturneringar
• Pokerstrategi
• Handanalys
• Bad beats
• WSOP
• Poker och juridik
• Pokerhumor
• Pokerskvaller
• Pokerdebatt
• High Stakes-poker
• Rail Birds
• Las Vegas
• Erik
• Osten
• Olle
• Johan Dunder
• Jesper
• Kippe
• Lars
• Henrik
• TerribleTurk
• Helen
• Gästskribenter