Jag fick spö av pokeramatören!

Skriven av: Erik

Efter att ha besegrat det ärrade pokerproffset Micke i en heads-up-match borde det väl inte vara några problem att spela skjortan av en glad amatör? Men tji fick jag.

Det hela började med att jag och Fredrik åkte till Riga för att se Sverige spela EM-kval i fotboll mot Lettland. För att undvika förvirring är det bäst att poängtera att det inte är Farbror Fredric jag talar om. Han var som vanligt hemma kokade välling. Låt oss för enkelhetens skull kalla min reskamrat Morbror Fredrik.

Hursomhelst var det så att jag och Morbror Fredrik tog färjan hem från Riga och därmed hade vi en del tid att döda. Vi köpte därför en kortlek i parfyrm-affären (!), och bestämde oss för att spela en heads-up-match med kortleken som insats. Trots att Morbror Fredrik inte är särskilt erfaren när det gäller poker ville han absolut spela dealer's choice (den som ger väljer spelform), och det blev en salig blandning av No Limit Holdem, Omaha, Omaha Hi-Lo, Mörkpoker, och, märkligt nog, Paigow.

Morbror Fredriks bristande kunskaper visade sig vid ett antal tillfällen och allra mest i en hand No Limit Omaha (för krångligt att spela Pot Limit med tändstickor och papperslappar som marker). Efter att rivern hade delats ut låg följande kort på bordet: T-9-8-2-J. Det hade satsat rejält i tidigare rundor och den sista blev inget undantag. Själv hade jag triss i nior och gjorde en satsning. Morbror Fredrik funderade en lång stund, och sedan höjde han. I vanliga fall skulle jag kanske ha lagt mig i detta läge, men jag anade vad som komma skulle och synade.

Mycket riktigt, Morbror Fredrik visade en dam och sa "Det lär väl bli split pot." (han kan åtminstone terminologin). Han hade glömt att i Omaha använder man alltid två av sina egna kort, plus tre från bordet för att skapa bästa möjliga femkortshand. Stegen han satsat på rök all världens väg. I ett desperat försök att rädda situationen visade Morbror Fredrik upp en sjua, men två ogiltiga stegar är inte bättre än en och några sexkortsstegar existerar inte i Omaha. Min triss räckte gott och väl och jag vred mig i skrattkramper när jag rakade in potten. Det gjorde jag även de gånger Morbror Fredrik skulle lägga ut floppen och glatt fortsatte med turn och/eller river utan att göra uppehåll.

Men, men, skrattar bäst som skrattar sist. Jag lyckades inte utnyttja mitt överläge och Morbror Fredrik spelade riktigt bra stundtals. I en hand försökte jag bluffa bort honom med ett par rejäla satsningar, men då gick han all-in på turn och vips hade Morbror Fredrik tagit över ledningen. Han var dessutom mycket framgångsrik de gånger vi spelade mörkpoker.

I den avslutande handen var det dock, ironiskt nog, Omaha igen. Och nu var det min tur att göra ett färskingmisstag. Två nior kom på floppen. Jag hade en nia på hand men i stället för att avgöra handen redan där valde jag att slowspela. Till slut hamnade vi ändå all-in och då visade det sig att Morbror Fredrik hade träffat en kåk (6:or och 9:or) på turn. Ridå.

Så, hur ska man nu tolka detta? Jag besegrade proffset, men fick stryk av amatören. Jag vet inte vad jag ska tro, men inte kan det väl vara så att tur spelar en viss roll i poker?

RSS-flöde

Prenumerera på vårt rss-flöde

Kategorier

• Online Poker
• Live Poker
• Pokerturneringar
• Pokerstrategi
• Handanalys
• Bad beats
• WSOP
• Poker och juridik
• Pokerhumor
• Pokerskvaller
• Pokerdebatt
• High Stakes-poker
• Rail Birds
• Las Vegas

Bloggare

• Mr Tight
• Lars
• Erik
• Kippe
• Olle
• Osten
• Jesper
• Henrik
• TerribleTurk
• Helen
• Johan Dunder
• Gästskribenter