Patrik Antonius

Jag tycker att finska spelare är riktigt bra, det finns inte så många, men spelare som Juha Helppi håller hög klass. Det finns många väldigt bra europeiska spelare som kommer över för att spela WSOP.

De är de bästa spelarna i Europa. Sverige har tio gånger fler pokerspelare än Finland och det finns så många det är svårt att välja ut några namn. Bengt Sonnert och … ja … det finns tjugo till riktigt bra spelare.

Om det finns någon kamp så står den mellan mig och alla svenskar.

Egentligen spelar det ingen roll vem jag slår ut, poker är bara ett spel för mig. Det finns kanske två spelare i världen som gör att spelet blir personligt.

Det spelar ingen roll. Två r**vhål helt enkelt.

Vi har ett jättebra lag. Vi har haft fina framgångar i turneringar och blir större och större här i USA. I gruppen ingår den bästa kvinnliga spelaren i världen Liz Lieu, Tobias Persson, Martin, Mikael Thuriz mfl.

Ja, jag spelar där ofta och det har gått väldigt bra på sista tiden. Jag har vunnit ungefär 800.000 euro på fyra veckor mot bra spelare.

Ja, som sagt, det har gått bra. Jag gillar sajten vilket jag tror är viktigt. Fungerar det bra på sidan så spelar man också bättre.

Ja, det går inte att låta bli men jag bryr mig inte när folk talar illa om mig i chatten. När jag spelar skriver jag nästan aldrig något själv, bara vid de tillfällen när någon skriver något som är felaktigt och som måste rättas till. Det kommer så mycket frågor, och när man spelar finns inte tid att svara på allt men ibland kan jag stanna kvar efter avslutat spel och prata med folk.

Nej, jag tror att den karriären är över. Det var roligt då det varade och var en bra extrainkomst när jag studerade. Man kunde jobba i ungefär två timmar och få 200 dollar för besväret. Förut spelade jag mycket tennis också och då var det ett perfekt jobb eftersom det inte tog så mycket tid.

Jag var kanske tretionde spelaren i Finland då jag var som bäst.

Nej, jag har aldrig mött honom. Han har varit en superstjärna sedan han var fjorton år, väldigt talangfull.

Jag började spela med mina kompisar när jag var tolv år. Det var låga insatser och efter en bra dag kunde man kanske tjäna 50 cent. Ibland var det inte pengar som var insatsen, godis eller något annat gick lika bra. I femtonårsåldern började jag spela mer seriöst, främst finsk five-card stud. (SÖKÖ red anm.). En kompis till mig hittade en sajt där man kunde spela Omaha, jag lärde mig reglerna och började så smått med det. Sedan spelade jag en turnering på casinot i Helsingfors som jag lyckades vinna. Det kostade tjugo dollar att vara med och min vinst var kanske 200. Efter det tog det ungefär två år tills det att jag spelade professionellt.

Jag är aggressiv, då spelar det inte korten lika stor roll eftersom man kan köpa många potter. Jag är oförutsägbar och är inte rädd för någon spelare. Jag kan ta stora risker och är bra på att förstå hur andra spelare tänker.

Nej, men det var väldigt roligt att spela mot Phil Ivey. Jag spelade stud mot honom och han är kanske bäst i världen på det spelet. Vill man förbättras måste man spela mot bättre spelare. Spelar man mot spelare som är sämre än sig själv slutar det med att man tar deras pengar och sen är det inget mer med det.
På den nivån där jag är nu gör alla spelare bra med pengar, men jag vill mer än det, jag vill vara bäst.